Måndag
Tack vädergudarna för att ni bjöd på lite snö innan alla minusgrader. Det kom tillräckligt för att täcka alla gröna plättar där gräsmattan hade börjat tina fram.
Nu har jag precis gått och lagt mig och ligger och lyssnar på Ingrids små andetag. Jag förbereder mig för ytterligare en natt med många uppvak. Men som som sagt är jag mer chill kring det den här gången. Det är förhoppningsvis övergående. 4-månaders perioden
verkar vara en speciell tid för bebisar. Och jag tror hon precis har kommit ut ur en fas, för nu går det plötligt jättebra att lägga henne alla timmar på dygnet. Hon har slutat skrika och kämpa emot (ta i trä). Hon är faktiskt ganska lättsövd
igen och jag ser fram emot hennes nattningar för att det är så mysigt ❤️ Nappen funkar bra vid sovnig, men vid vaket tillstånd är det som att hon glömmer bort hur man gör. Men det gör ju inget, hon behöver den inte då.
Kan ni förstå skillnaden mot för Karin den här perioden. Hon skrek sig hes varje kväll och jag grinade i kapp. Även fast jag förstod då att vi hade en ovanligt missnöjd bebis, så blir det så himla tydligt nu när man kan jämföra med Ingrid. Det är
alltså såhär det kan vara att ha en bebis också 🙏🏻
Den här veckan har jag mycket kul att se fram emot. Utan barn. Kul grejer för MIG. Det känns som att jag knappt har lämnat huset på 5 månder, men nu börjar det bli dags att ta sig ur bebisbubblan och ut i verkligheten igen 🌍 Mer om det en annan
dag, för nu vill jag sova.
God natt!
