Måndag
I morse vaknade jag 07.45 och undrade hur klockan kunde vara så mycket utan att jag hade vaknat tidigare. Hade Jens hämtat Karin utan att jag hörde? Men han borde väl vara på jobbet?
Det visade sig att båda sov. Jens var hemma pga sjukdom, och Karin, ja hon sov bara, like a boss. Dom ytterst få gångerna hon har sovit till efter 8 tidigare, så har hon vaknat vid både 4, 5 och 6. Men inte idag. Såå skönt
🙏🏻 Hon brukar alltid vakna runt 06.30 och det känns ju mer än okej. Men en sån här natt kan jag leva länge på. Hon har äntligen börjat sova bra. Visst, hon vaknar fortfarande till då och då, men det går hela tiden åt rätt håll.
Det bästa med att hon sover bra är egentligen inte att slippa kliva upp varje natt, utan det är den här frihetskänslan som numer innfinner sig på kvällarna efter att hon har lagt sig. Inte för att slippa henne. Utan för att vi inte behöver
inte "vakta" henne för att vi vet att hon kommer vakna när som helst och för att vi inte behöver känna ångest inför en kommande pissig natt. Att återigen kunna gå och lägga sig i normal tid och ändå få
tillräckligt med sömn. Ingen stress över att behöva somna snabbt för att få så effektiv sömn som möjligt. Så. Himla. Skönt.
Ja ni förstår ju. Vi har fått tillbaka vårt liv i omgångar dom senaste månaderna, men nu känns livet bra fint på alla nivåerna ❤️🙌🏼
