Torsdag
Här sitter jag och gungar babysittern och försöker få Ingrid att somna. Men det går lika bra som alltid. Hon sover helst på mig. Och hon har börjat sova sämre på natten, precis som Karin gjorde den här tiden. Och precis som vid den här tiden med Karin
så börjar sömnbristen hos mig sätta sina spår. Dom två första månaderna av sömnbrist är hanterbart, men det är nu det börjar kännas. Jag tror inte att Ingrid kommer vakna mindre ju äldre hon blir, snarare tvärtom. Det gäller bara att vänta ut
tiden tills hon blir äldre och jag kan sluta ge henne mat på natten.
Jag längtar så mycket efter att få sova en hel natt. Eller en halv åtminstone. Sömnbristen har gjort att jag känner yrsel både dag och natt, och nu börjar den där ångesten krypa på också. Och det där härliga perioden när jag inte kan somna mellan
amningarna och bara ligger och väntar ut tiden. Bara att ladda inför ytterligare en pissig natt 🫠🙃 Och eftetsom Karin är hemma hela dagen imorgon, kommer jag ha ÄNNU svårare att somna. Jag funkar ju så. Ju viktigare det är att sova, desto sämre
är jag på det. Och viktigare är det ju för att jag inte kommer få någon vila alls under morgondagen. Och nu har Karin slutat sova lunch på förskolan, så vi får se om hon forsätter på samma spår här hemma.
Hörs, hej!