Tisdag
Nu är klockan efter 23 och jag gick och la mig vid 20 för att jag sov typ två timmar natten innan. Hur kan jag inte har somnat än? Nu är det väl denna ångest och panik som väntar varje natt i fem månder till. Precis som första fem-sex månaderna med
Karin.
Vi är alla fyra förkylda och idag var Karin hemma från förksolan. Att inte må bra och helst vilja ligga i soffan hela dagen, men samtidigt behöva ha hand om och underhålla två barn är inte det roligaste jag har gjort. Bara tanken på att morgondagen
blir likadan gör att jag får paniiiiiik. Tänk vad skönt om jag hade sovit i dessa tre timmar nu istället för att stirra i taket…
Nu har Ingrid sovit sedan 16-tiden, så om nån timme kommer hon vilja vara vaken. Det kommer alltså bli typ noll timmar sömn i natt också. Tjoho!